Italian Baroque Era Painter, ca.1571-1610 Italian painter. After an early career as a painter of portraits, still-life and genre scenes he became the most persuasive religious painter of his time. His bold, naturalistic style, which emphasized the common humanity of the apostles and martyrs, flattered the aspirations of the Counter-Reformation Church, while his vivid chiaroscuro enhanced both three-dimensionality and drama, as well as evoking the mystery of the faith. He followed a militantly realist agenda, rejecting both Mannerism and the classicizing naturalism of his main rival, Annibale Carracci. In the first 30 years of the 17th century his naturalistic ambitions and revolutionary artistic procedures attracted a large following from all over Europe.  Related Paintings of Caravaggio :. | David with the head of Goliath | The Tooth Puller | The Martyrdom of St Matthew (detail) f | Bacchus | The Martyrdom of St Matthew (detail) fg |
Related Artists:
Guillaume Seignac
He was born in Rennes, France, in 1870, and died in 1924. He started training at the Academie Julian in Paris, where he spent 1889 through 1895. He had a lot of teachers there, including Gabriel Ferrier, and Tony Robert-Fluery. Tony Robert Fluery was a noted history and genre artist. Gabriel Farrel, on the other hand, had been an awarded Prix de Rome. He had another one named William Bouguereau.
Jean Delville
Belgian Symbolist Painter, 1867-1953 Belgian painter, decorative artist and writer. He studied at the Academie Royale des Beaux-Arts, Brussels, with Jean-Franeois Portaels and the Belgian painter Joseph Stallaert (1825-1903). Among his fellow students were Eugene Laermans, Victor Rousseau and Victor Horta. From 1887 he exhibited at L Essor, where in 1888 Mother (untraced), which depicts a woman writhing in labour, caused a scandal. Although his drawings of the metallurgists working in the Cockerill factories near Charleroi were naturalistic, from 1887 he veered towards Symbolism: the drawing of Tristan and Isolde (1887; Brussels, Musees Royaux B.-A.), in its lyrical fusion of the two bodies, reveals the influence of Richard Wagner. Circle of the Passions (1889), inspired by Dante Alighieri Divina commedia, was burnt c. 1914; only drawings remain (Brussels, Musees Royaux B.-A.). Jef Lambeaux copied it for his relief Human Passions (1890-1900; Brussels, Parc Cinquantenaire). Delville became associated with Josephin Peladan, went to live in Paris and exhibited at the Salons de la Rose+Croix, created there by Peladan (1892-5). A devoted disciple of Peladan, he had his tragedies performed in Brussels and in 1895 painted his portrait (untraced). He exhibited Dead Orpheus (1893; Brussels, Gillion-Crowet priv. col.), an idealized head, floating on his lyre towards reincarnation, and Angel of Splendour (1894; Brussels, Gillion-Crowet priv. col.), a painting of great subtlety.
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).